Året är 1963. Flickan Frances ”Baby” Houseman följer med föräldrarna till ett pensionat. Hon bråkar med syrran och tycker många av de gamla människorna där är tråkiga och fantasilösa. En magisk kväll hör dock Baby ljuvlig musik från ett ”place”. Hon besöker det och upptäcker att alla sysslar med sexiga och heta danser med heta rytmer. Där träffar hon den betydligt äldre dansaren och gentlemannen Johnny Castle. I början vill inte Johnny att Baby ska tillbringa sin tid där. Hon är för ung, och Johnny riskerar att få skäll och bli kickad från dansen om han blir ertappad med Baby. Efter ett tag lättar han dock och hjärtat visar sig. Han och Baby blir ett danspar som håller en framgångsrik dansföreställning. Babys föräldrar är dock mycket strikta och förbjuder dem att träffas. De veknar dock då de sett paret uppträda på pensionatets säsongsavslutningsfest.

Låten (I've Had) The Time of My Life med Jennifer Warnes och Bill Medley vann en Oscar för bästa sång 1987.

Med tanke på Patrick Swayzes bortgång tyckte jag det var läge att hedra denna fantastiska skådespelare med just för mig, hans bästa film. Det är inte bara en underbar kontrast med tanke på de olika huvudrollsinnehavarnas bakgrund, utan även en sians där merparten av rollerna är ytterst specifikt tillsatta och berikade för oss tittare. Ja filmen är ett mästerverk över hela linjen. Fotot, miljöerna men framför allt musiken är genilatet för mig.