Torsdag kväll och dagen har varit riktigt tung och fortfarande är det svårt att förstå vad som har hänt. Har lyckats att fokusera på det jag ska göra under dagen men när jag kom hem så brast det.

Stefan var den kanske viktigaste kuggen under framgångsåren under 2000-talet. För mig är han inte bara en spelare utan en person som från första början gick rakt in i hjärtat. Och då ska ni veta att mitt hjärta är ett av de största och mest HV trogna som finns.

Min omgivning förstår inte detta, men för mig är han som en nära vän som har varit betytt enormt mycket undera alla dessa stunder laget har spelat. Alla intervjuer där man ser och märker äkthetens i hans stora själ och hjärta. 

HV är Jönköping och guden är Stefan Liv. Finns ingen person som ens kommer i närheten av han i min stad. Känner en stor behörighet till HV-familjen som är stor...enormt stor har jag märkt när något sådant här inträffar.

Råkade se bildspel från Stefans bröllop i somras. Det skulle jag inte ha gjort. Gjorde så fruktansvärt att se, för det var så himmla vackert och äkta. Hela HV familjen var där. Med Johan som bestman.

Livet måste gå vidare, men det får ta den tid det tar.