Sandra Cretu, artistnamn Sandra  är Tysklands mest framgångsrika sångerska i modern tid.

Sandra upptäcktes som 12-åring av managern George Roman vid en talangjakt 1974. Två år senare debuterade hon med singeln Andy Mein Freund som dock inte blev någon större framgång men som ledde till uppdraget som sångerska i discogruppen Arabesque. Tjejgruppens framgångar i Europa blev sparsam medan de uppnådde ABBA-status i Japan med totalt 13 album och 30 singlar fram till början av 1980-talet, Under gruppens många turnéer lärde hon känna musikern Michael Cretu, gruppens keyboardist, och de blev så småningom ett par.

Efter Arabesques splittring satsade Sandra på en solokarriär. 1984 producerade pojkvännen hennes första singel Japan Ist Weit, en tysk version av Alphavilles hit Big In Japan. Framgångarna uteblev dock och kom först med nästa singel (I'll Never Be) Maria Magdalena som skrevs i samarbete med bl.a. gruppen Hubert KaH. Singeln blev en enorm framgång i Europa med topplaceringar i hela 21 länder och ytterligare fem länder där hon placerade sig inom topp 10. Sandra var en världssuccé från Stockholm till Kapstaden och från Tokyo till Rio de Janeiro. Bara i Sverige sålde singeln fyrdubbel platina, vilket slog alla tidigare försäljningsrekord av bl.a. The Beatles och ABBA.

Sina största hits hade hon på 1980-talet med bl.a. In The Heat Of The Night, Loreen, Heaven Can Wait och Everlasting Love. Sandra är och förbli en av de mest kända kvinnliga artisterna från 80-talet. För mig då kanske främst för låtarna jag presenterar här nedan. Dessutom är hon väldigt vacker och har en unik utstrålning som få artister besitter.

Föreläsning i går som gick perfekt. En liten tappar skara som lyssnade på oss när vi pratade om bantningmetoder och motionsidrotter. Fick också reda på att dagens planerande träff blev inställt pga den stora kundtillströmningen. Bara att acceptera och göra det vi kan för att gå vidare i planeringen.

Solande och skrivande på förmiddagen och sedan en härlig lunch på zorbas inne i stan. Nu snart gymmet och sedan vila under kvällen. Ett annat mycket glädjande besked kom idag. Per Ledin valde HV71! Inte bara för en eller två säsonger, utanför hela sex år framöver!

Efter mycket om och men så beslöt jag mig för att göra avstamp på ett mycket speciellt uteställe i går. The Rock ligger mitt i centrala Kalmar omgivet av andra nattklubbar och uteställen. Men det som skiljer är att jag inte hör hemma där. Kommer in och drog mig sakta nedåt till klubben där allt gick i svart och där baren bara serverade öl och sprit. Inga toaletter som fungerande eller som städats den senaste tiden. Skumma människor som inte kan annat än skrika när de hör den sortens musik. Ja musik är det inte enligt mig, utan mer ett sätt att få ut vissa aggressioner. När bandet började spela så hade jag inga förväntningar och tur var väl det. Efter en låt drog jag mig vidare för att pusta ut och inse att där kommer jag aldrig mer sätt min fot. Och punk/rock inte är något jag direkt går i gång på, eller aldrig för den delen!

Maktkamp på Falcon Crest var en amerikansk såpopera som spelades in 1981-1990, med Jane Wyman i huvudrollen som den hårdföra Angela Channing.

Serien utspelar sig på vingården Falcon Crest, där Angela Channing äger större delen av gården, och brorsonen Chase Gioberti (Robert Foxworth) den mindre genom arvet från sin döde far. Fru Channing försöker ständigt vinna över sin brorson, med alla till buds stående medel, samtidigt som hon ska försöka att dölja att dotterns pojkvän dödade hennes bror, mutor, utpressning och allt möjligt.

Med erfarna och duktiga skådespelare som den oscarsbelönade Jane Wyman som Angela Channing som driver vingården! Robert Foxworth (som tackade nej till rollen som J.R.) som Chase och begåvade Susan Sullivan som Maggie, hans fru. Lägg där till Emma, Lance, Melissa (en karaktär som blir mer och mer intressant för varje år) och ett gäng med kunniga och kända gästskådespelare! En klassiker som utvecklades under hela 80-talet och som alla måste se!

Med Fragglarna ville Jim Henson skapa en färgglad och rolig värld men också en värld där dess invånare lever i ett komplext symbiotiskt förhållande med olika sorters invånare. Fragglarna är en allegori till den "vanliga" världen där ju olika individer på olika vis är beroende av varandra. Genom denna allegori kunde manusförfattarna underhålla tittarna samtidigt som man lärde ut viktiga frågor om fördomar, andlighet, personlig identitet, miljöfrågor och sociala konflikter. Vanligtvis förenklades inte svåra frågor utan istället visade man på konsekvenserna och de svårigheter som olika handlingar för med sig. Även om fragglarna lär sig saker så sker lärandet så att säga i förbifarten. I grunden handlade Jim Hensons 40-åriga karriär om att lära ut vikten av vänskap, att stå för sina åsikter och lära sig tycka om de som är annorlunda och Henson tyckte själv att han lyckades bäst med att förmedla detta med Fragglarna.

Fragglarna är små, vagt människoliknande varelser med svans. De bor i ett stort grottsystem, "Fraggelberget", fyllt av märkliga varelser och saker. Det finns också utgångar till två helt annorlunda världar. Ena utgången är ut till människornas värld, där en "livsfarlig best lurar" (en hund vid namn Sprocket). Den andra världen är Gorgernas trädgård. Genom den måste Fragglarna ta sig för att komma till den Allvetande skräphögen. Fragglarna lever annars ett ganska så bekymmerlöst liv.

I centrum för handlingen står fem fragglar: Gobo, Moki, Vembi, Bober och Vips. De är nära vänner, var och en med en utpräglad personlighet. Gobo är en ledartyp, praktisk och med sunt förnuft som tycker om att utforska världen. Moki är tyst och kontemplativ med en konstnärlig ådra. Vips är sprudlande positiv och fysiskt stark. Vembi är lite nervös och obeslutsam, dock utan att vara feg. Bober är ofta bekymrad och räddhågsen och föredrar ofta att tvätta strumpor.

Är ganska säker på att jag såg denna underbara serie 1987 första gången. Och visst sitter det i än idag. Deras underbara värld och problem som löses på de mest hjärtliga sätt gjorde att fragglarna blev en superserie för alla barn.

MacGyver visades i amerkansk tv åren 1985-1992 i totalt 139 stycken 45-minuters avsnitt. I Sverige visades dock serien inte förräns 1990. 

Huvudpersonen Angus MacGyver, spelad av Richard Dean Anderson, var en extremt påhittig man som i sitt arbete för stiftelsen The Phoenix Foundation ofta hamnade i äventyrliga situationer. Han tvingades då improvisera fram lösningar med hjälp av de föremål som fanns till hands. Eftersom MacGyver aldrig använde vapen (förutom i pilotavsnittet) krävdes varje uns av hans fysik- och kemiutbildning för att klara sig ur kniporna.

Hans improvisationer skapade ett nytt begrepp: "MacGyverism". Det har sagts att "det fanns inga situationer som inte gick att lösa med en schweizisk armékniv, silvertejp och en gnutta genialitet". Han var väldigt artig mot skurkarna. Antingen sa han "hej", "tjena" eller "ursäkta mig", innan han skulle klippa till dem eller fixa dem på annat sätt.

Det finns en anledning till att MacGyver ogillar vapen. När han var liten fick han och hans tre kompisar tag på en revolver och provade skjuta med den. Dock gick något snett och en av pojkarna, Jessie, blev skjuten. MacGyver försökte hjälpa sin vän, men kompisen avled.

MacGyvers vän, chef och kollega, Peter Thornton (Dana Elcar från filmen Blåsningen), var inte lika påhittig, men ett bra stöd i svåra tider. Bland de skådespelare som medverkat i serien finns även Tia Carrere, Mayim Bialik (Blossom), Teri Hatcher och Michael Des Barres, som spelade den regelbundet återkommande psykopaten och ärkeskurken Murdoc.

En underbar kultserie där vi 80-talister njöt alla dessa kvällar under tidigt 90-tal när serien sändes i televisionen. Intromusiken är en klass för sig, ett leende på läpparna !

Skönt att den tråkiga påsken är överklagad. En enda stor köpmani det det handlar om att äta och dricka så mycket man kan. Ser ingen mening med detta spel som överallt får människor att gå upp i vikt och må sämre psykiskt.

Tur att jag har en sådan underbar faster som bjuder på middag där alla är glad och personliga, inte tar något för givet utan bara finns för varandra. Många har att lära av våran öppenhet och erfarenhet som gör oss till så goda medmänniskor.

Åter tillbaka till vardagen där det nu är dags för fortsatt arbete på Coop. Idag fettförbränning och i morgon, uppvärmning, nedvärmning och stretching.

Vädret var och är super under påsken än så länge, så vi beslutade att lägga i båten i går redan. Åkte ut till Emma med Elin & Joel för att avsluta jobbet och ta med den tillbaks in till stan. Mysig fika i solskenet och sedan in till Lindö för att få i båten. Gick väl bra trots några små missöden, bla. hade någon snott årorna. Men men, den ligger där den ska ligga nu i alla fall.

Martin kom förbi på kvällen, chillade lite och drack alkohol. Dock i små mängder. In till stan för att sedan sätta oss på Krögers där vi träffade pjodde som var på strålande humör. Aspiranten och konstaplen hade en del att prata om och det skrattades friskt. Bambi anslöt också...?! För min del blev det bara en cider för att sedan ganska tidigt bege mig hemåt i natten.



 

Varuhuset var den första svenska såpan och har nu släppts på DVD vilket gör den intressant för er som inte såg den när det bagav sig.

Öhmans Varuhus har sedan starten styrts av familjen Öhman. Ännu äger familjen den största aktieposten, men det har kommit in många andra ägare. I styrelsen för Öhmans sitter gamla vänner till familjen - bankfolk, finansmän och några äldre jurister.

När Gustaf Öhman beslutar sig för att lämna ordförandeskapet så lämnar han ett företag med problem. Informationen är tagen från discshop.se! Beställ före 16.00. Leverans nästa dag. Varuhuset har en gammal trogen kundkrets, men attraherar inte några yngre kunder. Men trots att Öhmans går dåligt, så är inte företaget ointressant för spekulanter.

En maktkamp tar vid, där tradition och anor ställs emot förnyelse och framåtanda. En kamp som involverar alla som jobbar i Varuhuset; Margareta (inköpschef och Gustafs dotter), försäljningschefen Karin Forss, Edith som jobbar i fiskdisken, hennes man Bengt som har hand om lagret, köttmästaren Rickard, säkerhetschefen Lennart, Bodil som ansvarar för dammode, fackordförande Conny och många fler.

Den första säsongen av Varuhuset sändes 1987 och blev en fantastisk succé, gjordes i sammanlagt 60 avsnitt.. Varuhuset har kallats Sveriges första såpopera, och bland skådespelarna fanns både de största stjärnorna och på den tiden nya ansikten; Lena Endre, Christina Schollin, Bertil Nordström, Inga Gill, Rico Rönnbäck, Ulf Isenborg, Sven Holmberg, Marika Lindström och Heinz Hopf.
 

Så här dagen efter mår jag ändå ganska hyfsat. Allt tog helt plötsligt slut och jag såg inte en enda minut av gårdagens match, så jag ska inte uttala mig om den. Glöm inte att HV71 alltid spelar bäst ändå. Vi vet, vi HV-supportrar.

Relatvit lugn dag med träning, promenad och studier hemifrån.

Serien visades i sammanlagt 356 avsnitt på det amerikanska TV-nätverket CBS från 2 april 1978 till 3 december 1991. Under tidigt 1980-tal var det världens mest populära TV-program.

Serien kretsade alltid kring familjen Ewing, men under säsongernas gång kom den mer och mer att fokuseras på J.R. och hans olika intriger inom såväl familjen som i oljeindustrin. Under seriens gång hinner J.R. göra det mesta, allt från att starta ett mindre krig i mellanöstern för att trissa upp priserna på amerikansk olja, bryta ner sin fru Sue Ellen till ett alkoholiserat vrak, driva Cliff till flertal självmordsförsök, fängslas i amerikanska Södern för utomäktenskaplig sex med sin framtida fru Cally Harper (Ewing), till att mer eller mindre skrämma bort de flesta ur Ewing-klanen från Southfork.

                              

Miami Vice är dagens serie jag ska skriva och kommentera för er. Har inte så mkt att säga mer än att det blir inte bättre än så här om man som jag avgudar 80-talet och allt vad det innebar och stod för.

Sonny Crockett och Ricardo "Rico" Tubbs samt deras kollegor arbetar under täckmantel för att avslöja brottslingar som i allmänhet är inblandade i någon form av narkotika- eller vapenaffärer. Crockett bor på en båt tillsammans med en alligator kallad Elvis.

Serien spelades in mellan 1984 och 1989 och sammanlagt 111 avsnitt producerades under 5 säsonger. Samtliga avsnitt sändes på NBC utom det sista avsnittet "Too Much Too Late" som sändes ett halvår senare på kanalen USA Network. Serien speglar 1980-talets pastellfärgade mode, neon och inredning tydligt. Serien kom att bli en trendsättare, och män började att bära kläder med starkare färger.

Många kända ansikten, både skådespelare, musiker, komiker och andra kändisar, har gästspelat i serien, en del av dem var stora redan på den tiden, andra skulle bli stora senare. Exempel på gästskådespelare: Frank Zappa, Jimmy Smits, Laurence Fishburne, Little Richard, Bruce Willis, Julia Roberts, Iggy Pop, Iman, Penn Jillette, Leonard Cohen, Viggo Mortensen, Liam Neeson, Gene Simmons, Ben Stiller, Ed O'Neill, Benicio Del Toro, Wesley Snipes, Annette Bening, Helena Bonham Carter, Steve Buscemi, Michael Madsen, Michael Chiklis och Brian Dennehy.
 

Miami Vice var också känd för sin innovativa användning av musik, särskilt av många av 1980-talets största pop- och rockmusik-hits, bland annat "Relax" av Frankie Goes to Hollywood och "Sledgehammer" av Peter Gabriel, och den instrumentella syntmusiken av Jan Hammer.

Många artister och bolag ville ha med sin musik i serien när de hade blivit populär. Exempel på band och artister som spelats i serien: A-ha, Jackson Browne, Phil Collins, Bryan Adams, Tina Turner, Frankie Goes to Hollywood, Peter Gabriel, Dire Straits, ZZ Top, Depeche Mode, The Hooters, Glenn Frey, U2, Foreigner och The Police.

Några av musikerna gästskådespelade även i serien, till exempel Phil Collins, Glenn Frey, Willie Nelson, Ted Nugent och Frank Zappa.

Stämningen av 80-talets Miami har aldrig varit bättre, kläderna, neonen, bilarna och musiken tas fram på bästa sätt i den här charmiga polis serien. Kanske den bästa som någonsin gjorts. Har ni inte sett denna då har ni absolut missat något. 

Det härliga vårvädret håller i sig och det tackar man för. Umgått med Sandra idag, tagit en lång promenad och fikat i solen. Pratat en massa, om framtiden, skola och träning. Blir en hel del planerande på hemmaplan denna veckan, och dessutom ska båten bli kvar för att läggas i. Bara vaxningen kvar nu, ska ta tag i det i morgon tror jag, om vädret tillåter.

Många kända tv-serier skapadas under 80-talet och jag kommer med start i kväll ta upp en del av alla godbitar från detta underbara årtionde. En typisk killeserie blir det ikväll. Kanske lite okänd för den stora massan.

Airwolf, Amerikansk TV-serie från 1984 av Donald P. Bellisario med Jan-Michael Vincent och Ernest Borgnine m.fl.

Airwolf skapades 1984 av Donald P. Bellisario som ligger bakom bland annat Magnum och På heder och samvete (TV-serie).

Bellisario ville ha en helikopter som ingen någonsin skådat och tog därför hjälp av Andrew Probert (som även designat en del i Star Wars-filmerna). Airwolf var en hög modifierad Bell 222A med större nospanel, vapen, bredare flygkropp och de simulerande jetmotorerna på kroppens nedre sida vid sjärtpariet. På grund av säkerheten och eftersom detta var en prototyp fick helikoptern aldrig flyga över befolkade platser med vapen monterade.

 

Airwolf var en av de största och dyraste tv-serierna under 1980-talet. Varje avsnitt kostade närmare 4 miljoner dollar att producera och har även slagit Guinness-rekord i filmsprängningar (denna rekordsprängning kan man se i sista avsnittet av säsong 1 " To Snare A Wolf"

Totalt gjordes det fyra säsonger av Airwolf, Bellisario producerade 1-3. Under säsong 4 såldes serien till ett kanadensiskt filmbolag och kvalitén på serien drogs ner avsevärt. Intromusiken är för mig örongodis. 80-talet när det strålar som mest!