Synthmusik

Synthmusik, eller helt kort synt eller synth definieras vanligen som en populärmusikalisk inriktning av elektronisk musik. Begreppet används ofta om den synthpop som blommade upp och riktade sig till en bred publik under 1980-talet i och med att musikbranschen fick möjligheten att använda digitala verktyg för att programmera instrument och skapa nya ljud. Musiken skapas med hjälp av synthesizers, trummaskiner, och har från 1980-talet och framåt allt mer mixats med hjälp av musikredigeringsprogram i datorer.


Fransmannen Jean Michel Jarres försök att skilja sig från den tidigare vanliga minimalistiska elektroniska musiken och skapa mer orkestrala stycken resulterade i ett genombrott 1977 med LP-albumet Oxygène (engelsk titel: Oxygene), som blev en stor succé i Europa och USA med en andraplats på Storbritanniens topplista. Ett av de unika dragen för detta album och uppföljaren, 1978 års Équinoxe (engelsk titel: Equinoxe) var att musikstyckena inte var skarpt avgränsade utan flöt in i varandra. Jarre använde sig av instrument såsom Moog, ARP, VCS och andra liknande syntar. År 1979 höll Jarre höll sin första elektroniska utomhuskonsert, i Place de la Concorde i Paris. Med denna konsert han fick en plats i Guinness rekordbok med en jättepublik som uppskattats till över en miljon. Andra liknande artister som fick ett genombrott under sent 1970-tal med en meditativ och lättillgänglig form av syntmusik som interagerade med den då populära new age-musiken var Vangelis, Gandalf, Ralph Lundsten, Kitaro, m.fl.

Ur den populära elektroniska musiken i slutet av 1970-talet delades syntmusiken snart upp i flera grenar; synthpop med grupper som Alphaville och Depeche Mode eller svenska Page, "råsynt" eller Electronic Body Music (EBM) och Industri
med grupper som Front 242, Front Line Assembly eller Skinny Puppy. Begreppet syntmusik har sannolikt använts mest under 1980-talet om den tidens elektroniskt baserade popmusik som Depeche Mode, OMD, Landscape m.fl. Andra exempel på "syntband" är engelska The Human League, Soft Cell, Simple Minds, Japan, Heaven 17, Illustration, tyska Neu Electrikk, D.A.F. och svenska Covenant. Artister som Howard Jones och Nik Kershaw gjorde sig också namn.


Varför har just jag då fastnat för synthpop? Jo svaret är ganska enkelt och det kommer jag visa nedan i ett bra exempel på hur lätt det kan vara med små medel att få det att låta så rent och lyriskt. Enkelheten i kombination med känsla för toner är svaret på frågan.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback