Slutrapportering stod på dagens schema och sammanfattning av mässan. Hårda ord och kritik på vissa punkter och personer. Tråkigt och tragiskt att behöva ha så horribla tankar inom sig. Ska man skratta eller gråta ja inget av det sedmera utan bara se framåt. Framåt åt livets förändringar och livets svårigheter. De jag som person klarar av och kommer igenom på sekunden kommer andra aldrig att kunna hantera. Det som har hänt har hänt och det kan man inte påverka hur mkt man än vill och försöker.

Att leva i nuet och sätta upp alla små delmål är en prestation i sig. Lyckas man så stärks man och allt har med vad du har för självinsikt och självkänsla. Livet är inte en rak linje som man hela tiden kan gå raklång på. Livet har så mkt mer att erbjuda och för eller senare så kommer svackorna.

Att klara tragiska händelser i livet kan ingen förbereda sig på, även om vissa tror det. Jag har vart där, i den stunden i livet där valet och stunden blev så påtaglig. Att leva vidare och skapa ett nytt kapitel eller, att sluta leva och se tillbaks. För mig var det enkelt i efterhand och valet naturligt. Stunden är där, bara där.