Yazoo (i USA kända under namnet Yaz) var ett brittiskt syntpopband som bildades 1981 i England, samma år som jag föddes hehe, av den avhoppade Depeche Mode-medlemmen Vince Clarke och sångerskan Alison Moyet. Deras första singel var Only You som blev en stor hit och följdes upp av den numera klassiska Don't Go. Gruppen splittrades innan deras andra album kommit ut - trots att den sålt guld i England på endast förhandsbeställningar. Clarke bildade efter det först The Assembly (med Feargal Sharkey), och sedan en annan syntpopduo, Erasure ihop med sångaren Andy Bell. Yazoo återförenades 2008 med anledning av gruppens 25-årsjubileum, och håller ett antal konserter runt omkring i Europa under sommaren 2008.

Dessa människor kan synth och deras hits spelas än idag på många många håll runt om i världen...

Så var det redan torsdag och snart slut på årets första månad. Lite jobb med mässan idag och skrivande av rapport.

HV har gjort klart med en intressant tjeck inför slutspelet vilket glädjer mig. Bra jobbat ! Match ikväll mot LHC...

Börjar där jag slutade i går, precis hemkommen från gymmet fast idag då. Körde ett lugnt pass med fokus på bröst och rygg plus en del avslutande kondition. Men var där nog lite fel tid, fullt med folk och en massa svammel överallt. Har svårt för människor som låter det sociala gå före själva träningen, vilket innebär att många inte får ut max av sin kropp som är syftet med styrketräning. Att dessutom göra det på rätt sätt är det inte många som klarar av. Häpnadsväckande att se hur många som lyfter fel, står fel, belastar fel muskelgrupp osv.

Jaja...lugn kväll nu med film...

Då var det snart söndag kväll och helgen har som vanligt runnit i väg. Men jag klagar inte, fått mkt gjort och träffat mkt folk. Igår var jag ute hos min syster och hälsade på, vi tog oss en långpromenad med alva och hade det riktigt trevligt. Pratade om allt mellan himmel och jord, våra liv har påverkats mycket det senaste året vilket gör att vi kommit varandra närmre. Sedan blev det en del sport på tv tillsammans med Pontus. Vi kollade först på HV som förlorade i Götet trots stundtals bra spel. Handbollskillarna var usla mot Frankrike och finalspelet är nog långt bort som det känns nu. Lite mer människor anslöt sedan och tanken var att vi skulle gå ut på Harrys men så blev inte fallet av olika andledningar. Känns inte som jag missade något ändå.

Mycket lugnt idag med vilande och läsande av intressanta tidningar på nätet. Sedan långpromenad vilket var mycket skönt och jag tror nästan att jag kommer upp i mina 15000 steg, som jag ska ligga på varje dag.

En mycket behaglig helg för min del med studier och vila. Mycket sport har det också blivit. Sett HV krossa SAIK och laget är riktigt på gång nu vilket glädjer mitt blåa hjärta. Tiden går fort och studierna börja lida mot sitt slut eller jag måste tänka så i alla fall. Viktigt att se framåt, se möjligheterna och ha drömmar. Har genom min far också fått låna lite gamla filmer från Clintans första period av karriären. Örnnästet och Kellys hjältar. Vilka filmer ! Här snackar vi hög klass, mycket hög !

Ny vecka med avslutning av LIA och återförenande med klassen. Var ett tag sen nu så det ska bli trevligt att få träffa gänget igen. Även om lokalerna är utbytta.

Första dagen på våran kanske mest anpassade LIA. Alla dessa bedömningar som man förkortar och som sen ingen förstår. HPB, LPB, APB, KPB. Ja det säger inte er så mycket och inte mig heller. Eller jo jag tror jag har ganska bra koll på dessa verktyg. Tittade förbi de nya lokalerna idag också, ser väl ganska bra ut. Dessvärre med tanke på min höjdskräck så bävar jag mig för att varje dag,  ta mig upp för alla dessa trappor till nivå där jag inte hör hemma. Nu kör vi vidare för att genomföra en god och viktig praktik inför framtida åtaganden.

A-ha är en norsk pop, synthpop- och new wavegrupp bildad 1982 med medlemmarna Magne Furuholmen (synthesizer, gitarr, sång), Pål Waaktaar (numera Paul Waaktaar-Savoy) (synthesizer, gitarr, trummor, sång) och Morten Harket (sång). Gruppen har påverkat mig enormt mycket och i mina ögon så finns det inte en enda dåligt producerad låt, från gruppens sida.

De slog igenom 1985 med den världsomspännande hitsingeln Take on Me som blev lanserad med en för sin tid mycket banbrytande musikvideo som var till hälften animerad. Låten blev etta i USA och nådde englandslistans 2:a-plats i november 1985. Också etta i Tyskland, Nederländerna, Sverige och Italien. Den andra singeln som släpptes "The Sun Always Shines ON TV" blev etta i England.

1987 framförde a-ha ledmotivet med samma namn till James Bond-filmen "The Living Daylights".

Gruppen har sålt över 30 miljoner album totalt över hela världen. Totalt inklusive singlar och EP-skivor har a-ha sålt över 70 miljoner skivor.

A-ha innehar nationellt rekord i antal åskadare för en konsert i Norge (120.000 i Oslo i augusti 2005). Det var den största folksamlingen någonsin i norsk historia. 1991 betalade 198.000 människor inträde för en a-ha konsert under Rock in Rio II.

Sångaren Morten Harket håller världsrekordet för att ha hållt samma ton längst tid i ett live-uppträdande. Rekordet ligger på 20,2 sekunder för sången "Summer Moved On".

Ändå sedan succen med Das Boot har den tyska regissören Wolfgang Petersen fått större möjligheter att ta sig an produktioner som skulle bli minst lika klassiska. Med den oändliga historien så fick han ta sig an sin första Amerikanska produktion och det gör han med lyckat resultat.

Petersen regi är klockren med tanke på att denna produktion är mest riktad till barnen men han lyckas också få den att passa för de vuxna också och det är imponerande arbete. Även om Wolfgang skulle få möjlighet att jobba med ännu större produktioner och till och med lite bättre så visar han sin skaparkraft mycket bra i denna film.



Skådespelarna är övertygande, mycket bra och underhållande att se på. Man hänger med när de alla gör det de ska göra och man känner sympati för de också vilket är mycket bra prestationer. Handlingen är spännande ända från första början. Den har en bra uppbyggnad med att man får följa den historia som Bastian läser och tar del av. Det blir aldrig en trist minut under hela filmen. Musiken är passande och sagolik och är i typisk 1980-tals stil så att filmen känns mer levande. Både pampig, vacker och framförallt spännande. Filmen får en helt annan ton som gör att filmen fungerar ännu bättre. Den oändliga historien är inte fullt lika bra som E.T. som den jämförs med men inte långt ifrån. Den bjuder på den underhållning som krävs för att man ska bli nöjd. Det är en svår uppgift att få till en bra familjefilm med Wolfgang lyckades med den biten.

Söndag eftermiddag, en lugn sådan för min del. Problem med halsen sätter stopp för det mesta man hade kunnat göra ute. Så jag passar på att fixa lite här hemma med papper och dylikt inför studierna. Vart ute på en skön promenad i det fina vintervädret. En som älskar snö men som inte få uppleva den live är Aslan. Han jagar varenda snöflinga så pass att han blir yr och sedan tröttnar han, sover en stund för att sedan göra om samma process. Just nu sover han som vanligt på sitt lilla gömställe, där inte ens husse kommer åt han...