Tankar om självkänsla
Det finns mycket som det klagas på. Varför inte se till sig själv eller i alla fall lyssna på sina medmänniskor om man gör fel för att i sin tur kunna ransaka sig själv och ändra på det till något bättre. För mig är det så enkelt men för många så enormt svårt och ja nästan helt omöjligt. Vad är det då som gör att jag har denna höga KASAM?
Finns mycket jag kan se tillbaks på i mitt liv men framför allt är det uppväxten och fostran jag fick av mina föräldrar. Men också självklart det jobbiga stunder i livet som jag fått utså och lyckats omvandla till något positivit. Har lärt mig att man inte ska klaga utan uppskatta livet. Och är man inte nöjd så finns det alla möjligheter att ändra på sin tillvaro.
Ytterligare ett tips på vägen: Man ska försök att tänka dig in i hur andra människor kan känna sig utifrån hur man behandlar dem... det kommer man långt på! De människor som gör det är för mig människor med verkligt varmt hjärta och människor som är trygga i sig själva. De har sådan hög självkänsla att de mår så bra o vill inte heller att någon annan ska må dåligt! De behöver inte heller prata om sig själva, de behöver inte den bekräftelsen utifrån för de har den redan inifrån. De kan bry sig om andra medmänniskor oavsett deras brister(å ev låga självkänsla) och hjälpa dem på vägen, för de har den styrkan inifrån och är så trygga i sig själva(att däremot gnälla på människor med brister tycker jag TVÄRTOM tyder på låg självkänsla). Människor som behandlar sina medmänniskor med respekt vinner i längden och får mitt hjärta att bulta några extra gånger och det värmer till så skönt i själen. Lycka=) Skönt att du annars vänder allt positivt o ser möjligheterna!! För det finns verkligen oändligt med möjligheter, härligt!:) Hoppas du finner det som gör dig verkligt lycklig!!!Om du inte redan är det...